"Regeringar har vapen för att förgöra allt utom fattigdom". Militärutgifterna i världen räknas i astronomiska tal. Vapenindustrierna bedriver en kommers på alla nivåer, vapen realiseras, man ger vapen som bistånd, man utövar byteshandel med vapen för olja eller andra naturtillgångar. 60-70% av vapenöverföringen har gått till fattiga länder, den stora majoriteten till odemokratiska och förtryckande regimer. Här i Sverige är export av Jas-plan på gång till Chile, Brasilien och Sydafrika, länder som skulle behöva lägga sina pengar på att bekämpa fattigdomen inom sina gränser. I kyrkans rambudget talas om oron över "den ökande andel av den internationella vapenhandeln som Mellanöstern svarar för. Av de över 300 miljarder kronor som det såldes vapen för under 1996 så avyttrades drygt en tredjedel till Mellanöstern inklusive Nordafrika. De i särklass största vapenimportörerna finner man bland länder i Mellanöstern, Saudiarabien, Iran och länderna vid Persiska viken. Bland exportländerna är USA och Storbritannien de främsta och beklagligt nog återfinns också Sverige som exportör av vapen till denna konfliktladdade region." Kan kyrkan bara konstatera detta utan att försöka göra något åt det? Vad som behövs är ett starkare medvetande om det vansinniga förhållandet mellan vapenhandel och fattigdomsbekämpning. Det behövs en bred opinionsbildning. Ett seminarium med någon annan eller andra organisationer kunde vara en bra utgångspunkt. Mot bakgrund av ovanstående hemställes att ombudsmötet hos SFRV:s styrelse begär att uppdrag ges att verka för opinionsbildning i denna fråga. Göteborg den 17 juni 1998 Britta Olinder |